Sänglägesersätning

Detta minikåseri fanns i Hundsport 1-2/2010 och är skrivet av Bonnie Isbrant. Det var så jäkla bra och jag kände igen mig så jag bara måste dela med mig till mina bloggläsare.

Sänglägesersättning

Flertalet av årets alla dagar tvingas vi överge den ljuvliga sängen med dess överflöd av fluffiga sängkläder och underbara drömmar för att möta vardagen och allt vad den innebär. Ibland finns det dock förmildrande omständigheter som gör att man efter cirka 30 minuters upprättstående har 100-procentlig anledning att återgå till vågrätt viloläge.

ICKE DJURÄGANDE MÄNNISKOR bör vid konstaterad smittande magsjuka och förkylning bäddas ner så långt bort från den friska befolkningen som möjligt, av hänsyn till andras väl och ve. De erhåller sjukpenning.
Den djurägande delen av befolkningen har å andra sidan dagar när de bör bäddas ner av hänsyn till sitt eget väl och ve. Vore det inte dags att införa någon slags esättning även för dem?
Till exempel när man genomlidigt en genomjäklig djurmorgon á la detta hus? Någon gång under natten tror jag mig uppfatta ett ullkande från någon av hundarna, men ity att jag sover som en död så uppfattas detta ullkande enbart som en ond dröm. Tills jag gäspande sätter fötterna i hundens spyor, just nedanför sängen.
Efter vederbörlig fottvagning i badrummet, klädd och redo att gå ut och möta morgonen på första hundpromenaden, visar det sig att unghunden inspirerats av skvalandet i badrummet och lämnat en smärre insjö framför ytterdörren. En sjö den vuxna hunden bara vägrar att passera eftersom han inte vill bli blöt om tassarna - eller, möjligtvis konfronteras med minnen från sin egna liknande förseelser från uppväxten. Nå, efter utsläpp av valp, upptorkning av sjö samt ut-kastande av den andra hunden susar jag hurtigt ut i morgondiset.
Klockan är 07:00 och jag vet att jag är ensam ute så här dags. Just denna morgon har dock grannen bestämt sig för en tidig spatsertur ner till sin lilla skogsdunge, just utanför huset.
Grannen är inte hundrädd men roar sig med att samla bevis för grannskapets (det vill säga mina) hundars bristande tillgänglighet och lydnad. Denna morgon lyckas han fylla en mental A4-sida med synpunkter, eftersom unghunden tar honom för ett troll och skäller så mycket han förmår medan den vuxna hunden fäller honom (det vill säga granne) med glada leriga tassar och gör sitt bästa för att kväva honom med (ännu spyluktande) slickningar...

I HUSET FINNS, förutom hundarna, även katter. Det märks när jag befriat och talat vänligt till grannen och slutligen anländer till köket för att tillreda livets dryck: kaffe.
Husets inneboende möss (de där som katterna tror tillhör husdjursgänget) har festat på sista frallan som tilltugg till kylskåpets elkabel. En katt har under natten konsumerat något som nu ligger oidentifierbart på köksmattan. Vid spiset ligger beviset för en annan katts goda jakegenskaper: en stor fet och (tackochlov) död sork med budskapet "stek den åt oss" som hälsning.
När jag trevar runt i skafferiet efter knäckebrödspaketet, som ju självklart står längst in, vevar jag i förbifarten ner en nyöppnad tvåkilospåse mjöl i golvet. Om jag låtit bli att försöka fånga den i luften, hade det troligtvis inte hamnat ett kilo sockerbitar och ströbröd på govet, massor av makaroner på alla flata ytor, samtidigt med allt mjöl som nu dessutom pudrades in i hår, öron och över närvarande djur.

SÅ LÅNGT KOMMEN i morgonbestyren rosslar kaffebryggaren den där sista sucken som talar om att "nu är jag klar!" och med tacksamhet i blick, diverse basvaror i hår samt klet under fot stapplar jag mot bryggaren med muggen i högsta hugg. Det är då droppen rinner över: filtret har vikt sig och kaffet ser inte ens ut som svagt te!
Och det är alltså sådana här mornar som det odiskutabelt skulle utgå dubbel sjukersättning för att man återgår till sängläge. Resten av dagen kan inte bli bättre. Snarare är man ett vandrande hot, en katastrof som väntar på att utlösas, en olycka i vardande, värre än en atombomb. Fram för sänglägesersättning åt eländesdrabbade djurägare!



Kommentera

Namn
Kom ihåg mig?

E-postadress (publiceras ej)


Webbplats


Kommentar