RÅKNA-CITY

Detta är vad jag misstänker Knodden har...

 

Larynx Pares, förkortas LP

Laryngeal förlamning är en förlamning i hundens struphuvud som resulterar i andningen låter som att den är lite ”fladdrig”, överdrivet högt flämtande, tvingad minskad aktivitetsnivå och hunden sätter lätt i halsen när de äter och dricker. Symptomen behöver inte visa sig exakt likadant hos varje individ. Det gemensamma för symtomet LP är att hunden får svårt att få luft vid ökad aktivitet, får ett förändrat skall, blir hes och så småningom tappar rösten.
Vid framskridet sjukdomsförlopp minskar flödet av syre till hunden och vid så enkla saker som en lugn promenad eller överdriven glädje kan det bli så illa att hunden blir helt blå i munnen pga av syrebrist och i värsta fall kan luftstrupen kollapsa vilket leder till att hunden kvävs till döds. 
Vid LP berörs två vävnadsveck som finns på vardera sidan av luftstrupens öppning som fungerar för att öppna och stänga. Det är som svar på att andas eller svälja.
Vad är det då som orsakar laryngeal förlamning? I de flesta fall är det äldre hundar (äldre än 8 år) som drabbas, men det kan även förekomma hos yngre hundar. Oftast är det större hundar som drabbas (över 50 kg). Ibland kan man hitta ett samband mellan LP och hypothyreos (sköldkörtelrubbning) eller andra neuromuskulära sjukdomar så som PN (polyneuropati) eller LPN (Leonberger Polyneuropati) många gånger förblir orsaken till LP okänd. Blodprover bör dock alltid tas för att se om hypothyreos finns hos hunden eller ej.
I lindriga fall där endast en sida av struphuvudet drabbats, kan hunden klara sig ganska bra genom minimal ansträngning och vila. I fall där båda sidor av struphuvudet är påverkat är symptomen mycket mer uttalade och besvären blir kraftigare. Dessa hundar har också en ökad risk för kvävning om de blir stressade.
I fall där båda sidor av struphuvudet är påverkat, dvs bilateral (båda sidor) laryngeal förlamning,  använder hunden all sin energi till att andas genom ett påtvingat sätt. Detta leder då till svullnad runt vävnadsvecken i struphuvudet som i sin tur gör det ännu svårare för luften att passera. Vid denna problematik kan ibland läkemedel ges för att minska svullnaden för att underlätta för hunden att andas.
Kirurgiska metoder för korrigering har prövats på hundar med bilateral (dubbelsidig)laryngeal förlamning. Man "öppna" då upp eller drar tillbaka dessa vävnadsveck i struphuvudet som blockerar luftflödet vilket resulterar i en bredare öppning till luftstrupen. Efter en sådan här operation finns det inget ”lock” som stängs för att skydda luftstrupen från att något åker ner. Detta medför en stor risk för att vatten och mat hamnar i fel strupe vilket kan leda till sk aspirationspneumoni. Denna typ av lunginflammation är mycket svårt att behandla och ofta misslyckas behandlingen. Det finns heller inga garantier för att hunden blir bättre efter en operation och om man lyckas så vet man inte hur länge hunden håller sig bra då symtomen kan komma tillbaka när som helst.
Kirurgi bör endast ses som en sista utväg och endast om medicinsk ledning inte fungerar.

Ingen rolig läsning men stämmer så förbannat bra. Idag efter en pytteliten promenad var hans tandkött illrött, nästan lila.
Man känner sig maktlös och ledsen och jag tror vi ställer in oss på att Knodden inte kommer finnas med oss så länge till. Man kan bara inte låta honom plågas utan måste se hur mycket livskvalité han får av att ligga stilla i trädgården hela dagarna eller i bilen. Inte orka springa eller gå en runda på femton minuter. Blir ju ännu jobbigare för honom nu när sommaren närmar sig.

Sänder en massa kramar till Endless Edens kennel idag som jag vet har en tuff tid framför sig. Kan inte med ord förklara hur ledsen jag är för deras skull just nu.