Ja nu är det verkligen dags att börja jobba igen efter en vecka hemma med vovvarna. Börjar bli så sagolikt irriterad på dom så jag finner inte ord.
Var sin sak att vara hemma med dom när dom var "sjuka" men nu när dom börjar bli friska och jagar katterna igen och tjatar om än det ena och änd det andra så börjar det fresta fru Carlssons nerver.
Knodden tillexempel var ute i trädgården nu ikväll och efter en stund ropade jag på honom för att det var Kulans tur att få gå ut. Ingen hund! Ropade igen men fortfarande inte ett ljud. Helt jäkla knäpptyst. Började tro att grinden stått öppen och att han smitigt men grinden var stängd. Såg för mig att han låg och slickade sina stygn någonstans uppe i skogen och jag skulle behöva åka till verenären för att sy om honom för att jag var slapp och lät han gå ut själv. Tog på mig stövlarna och begav mig upp i trädgården i pyjamasen,,, lyssnade efter honom,,, tittade efter honom men ingen hund. In i buskarna och leta med ett ton snö i stövlarna och lagom förbannad och hittar honom liggandes alldeles blickstilla i snön stirrandes på mig. SATANS HUND SÅ FÖRBANNAD JAG BLIR!!!!!! Släpade in stollen och sen fick inte Kulan gå ut i trädgården själv heller med risken att han skulle försöka sig på samma sak.
Nu tjatar dom om att få springa ut så fort man rör sig så nu drar sig alla för att förflytta sig i huset. Alla sitter där man sitter hur törstig eller hur kissenödig man än är.
Inatt ska dom få ha sina kragar på sig men sen så får det vara bra för denna gången. Såren ser bra ut så jag tror inte det är någon fara. Själv börjar jag bli småtrött på att sova på soffan. Ska bli så skönt att krypa ner i den guppiga vattensängen igen.
Imorgon ska dom åka med Bobbe på lite jobb och en vända till Halmtad. Får se om han tycker dom behöver kragarna då eller om det kanske fungerar utan. Skönt för dom att komma hemmifrån lite också.
Kulan och Knodden