RÅKNA-CITY

Kremeras

Idag så här dagen efter så känns det som om livet så sakta börjar återvända från mardrömmen med Kulans avlivning igår.
Gått med Knodden och myst lite extra med honom idag då han är ledsen och till och med tagit oss en extra promenad nere på byn för att lukta på tikarna där.
Hörde att han stod i hallen och pep i morse när jag hade varit ute på min egna promenad. Hoppas verkligen det var för att han hade hört mig och inte för att han var ledsen för att han va ensam hemma. Skär i hjärtat på en då han aldrig pipigt för.
Själva avlivningen av ett djur kan jag ta då det är en sak som går fint och lugnt till när man gör det hos veterinär. Det som tagit mig hårdast denna gången är att Kulan ska kremeras då han var en väldigt stor vovve och vi var tvungna att lämna kvar honom. Alla andra gångerna har jag fått ta med mig mitt djur hem och fått begrava dom på sin plats. Funderade mycket på igår vid olika tidpunkter vart exakt Kulan kunde tänkas befinna sig och hur dom behandlar ett dött djur. Sliter dom och drar i honom och bara kastar runt dom som ett köttstycke??? Rör dom runt på hans gosiga päls eller vadå??? Äter upp mig totalt och mitt hjärta är trasigt.
Namn:
Kom ihåg mig?
Mailadress (publiceras ej):
URL/bloggadress:
Kommentar: