RÅKNA-CITY

Tidningen Leonbergernytt var inom och gjorde en intervju,,, såhär blev den!!!!

 

Vi tittar in hos Ellen Carlsson och flocken i Råkna-City

 

Hej Ellen! Berätta lite om dig själv.

Jag heter Ellen Carlsson och bor med min man och son på en gård, som ligger en mil utanför Hyltebruk. Vi är på gång att flytta in till samhället nu till våren, till hör och häpna, en lägenhet! I familjen finns också våra två gamla katter, ca 45 akvariefiskar och två leonbergerpojkar vid namn Kulan och Knodden. Jag är obotlig optimist och är helt övertygad om att det kommer fungera alldeles utmärkt att bo på mindre yta med mindre trädgård, ja mindre allting, med min familj. Anledningen till flytten är att herrn i huset arbetar ute på veckorna och att sköta ett ställe med snöskottning, vedeldning och annat underhåll på en person blev för mycket. I och med flytten kommer vi får mer fritid och mer tid för saker som är kul i livet. På vår lediga tid  gillar vi att åka motorcykel (har en Wildstar och en gammal Honda CBR) och vi gillar att fiska. Har haft husvagn innan men sålde den i våras på grund av tidsbrist, men i och med flytten så står vi i startgroparna för att köpa oss en ny vagn eller husbil.

 

Hur startade ditt hundliv?

Hundlivet i Råkna startades med en blandras vid namn Ozzy. Han blev tyvärr inte en gammal gubbe då han både led av allergi (pollen, damm och kvalster) och beteendeproblem. Efter flera års tid av träning och försök att rehabilitera hans humör fick vi till slut inse att han inte hade ett liv med kvalité och han sover nu fint i backen bakom huset och vakar över gården.

Sen kom leonbergern Knodden vintern 2008 och Kulan kom sommaren 2010. Pojkarna är halvbröder (de har samma mamma) och kommer från Nicklas och Catrine på Zir Ozzy´s kennel i Forsheda.

 

Hur kommer det sig att valet av ras föll på leonbergern?  

Att vi valde Leonberger har till stor del med deras utseende att göra. Hur kan man inte bli kär i dessa stora lufsiga björnar?! När man sen läser om deras personlighet var vi fast. Stora snälla bamsingar som både kan busa runt som galningar och i nästa minut slöa på rygg i soffan... Ja behöver man säga mer?

 

Vilken egenskap tycker du bäst om hos rasen?

Det jag gillar allra bäst med rasen är att dom är så coola med jättestor personlighet. Snälla, godmodiga björnar med ett hjärta av guld som inte gör en fluga förnär, men mucka med matte så kommer vakthunden fram och det gör att familjen alltid är trygg. Inte världens snabbaste hund att reagera när man ropar, men man lär sig att inte ha bråttom. Dom kommer till slut...om dom känner för det. Senare...om det inte dyker upp nåt annat...

 

Hur ser en vanlig dag ut hemma hos er?

Nu är båda pojkarna kastrerade och i medelåldern och lever ett lugnt och fridfullt liv tillsammans. Mina vovvar har haft mycket problem med fukteksem vilket har gjort att jag fått raka båda två på sommarhalvåret. Det har väckt lite uppståndelse då folk tror att jag klipper/rakar för att jag tycker det är roligt eller praktiskt, men så är verkligen inte fallet. De blir ju inte så vackra, men mår så mycket bättre och utseende är inte allt.
Knodden har tyvärr gråstarr på båda ögonen. Hans öga som är sämst har en speciell form så det går inte att operera och det andra ögat är så “friskt” så det krånglar vi inte med. Så länge han är pigg och glad så får han gå i sin lilla värld och njuta av att vara hund.

 

Tränar/ tävlar ni i någon hundsport?

Jag har gått en del vardagskurser med Knodden när han var yngre för att lära honom lite vett och etikett, men då både han och jag tyckte det var tråkigt så la vi ner lydnaden och lever nu som barbarer hahahaha! Har även ställt ut Knodden, men fick lägga det på hyllan då han har kronisk gastrit som blossar upp vid t.ex. stress, nya miljöer eller nya rutiner. Utställningsvärlden var inget för honom då han oftast blev sjuk efteråt. Himla synd då han har ett underbart steg i ringen och fick utmärkt kritik av domare.

Kulan har vi aldrig ställt ut eller haft på någon kurs, men han är lika lycklig ändå. Han är våran myskille som gärna sitter i knä och kel är det bästa han vet.

 

Speciella egenheter dina hundar har för sig?

När Kulan kom till oss varnade uppfödaren oss för hans “bordsskick”. Förstod vad han menade när jag såg Kulan äta för första gången. Han sög i sig maten, spydde upp den och åt igen. URK! Han har lugnat ner sig på äldre dar men är fortfarande helt galen i mat. Hans ögon ploppar nästan ut när han får se nåt ätbart.

Knodden är en mycket “pratig” leonberger som älskar att softa, gärna med alla fyra tassarna upp i luften. Han är en värdig gosse som inte gillar regn och rusk.

 

Är det något mer du vill tillägga innan vi rundar av vårt besök?

* Något som jag saknat personligen är en kontaktperson som hjälpt oss nybörjare i utställningsringen de första gångerna. Tror många fler sysslat med hundutställning om den möjligheten hade funnits. Det är en snårig värd med mycket att tänka på och alla har inte en vän eller uppfödare att ta hjälp av.

* Sen måste kanske inte utställningstält placeras precis vid ringkanterna. Försvårar för alla!

* Jag som haft mycket sjukdomar på mina hundar kan ibland känna mig väldigt ensam. Känns ibland som om locket går på när man pratar om sjukdomar på rashundar med andra med samma ras. Har fått känslan av att det är negativt att ta upp sjukdomar, vilket är fel. Bättre att kunna prata om dom och få tips och råd än att tro att man är den enda med problem.

 

Det var vad jag hade att komma med...och snälla NJUT av era underbara hundar. Dom lever så korta liv!

 

Det var kul att få höra om ditt liv med alla dina djur, Ellen. Tack för att vi fick titta in!

// Cicci

 

Oss hundar emellan

Hej på er grabbar! Ni bor bland både små och stora människor efter vad jag förstått. Vilka är skojigast, barn eller vuxna?

Halloj Bento!

Då jag, Knodden, är storebror så har jag bestämt att jag ska svara på frågorna för lillebrorsan (Kulan) också. Han är lite virrig nämligen och det är inte jag!

Ja jag och brorsan bor i ett hus där det finns både vuxna och barn, men nu när pojkslyngeln är 13 år så är han nästan som en vuxen också även om matte säger att hon är den enda vuxna i familjen. Men vi gillar små barn också. Speciellt i den åldern där våra nosar är i slickhöjd med barnens ansikten. SLURP!

 

Om vi bortser från alla människorna hemma hos er. Hur är det att bo med en hundkompis?

Innan bodde det en annan hund här tillsammans med mig, men en dag åkte han och sen dess har jag inte sett honom. Saknar honom inte så mycket, för sån är jag. Han var inte borta länge innan folket släpade hem en ny hund som skulle bo här. De säger han är min bror, men ibland undrar jag...suck! Jag skulle hellre vilja bo själv, men tydligen har jag inte rösträtt.
Jag och brorsan bråkar sällan. Är väl ibland när han är sugen på mitt godis eller på min mat som jag får ryta i lite och han kan få fnatt om det går en hund förbi huset och börjar jaga mig. Men som sagt han är lite crazy.

 

Katterna och fiskarna då?

Att bo med katter kan vara trixigt. Man pratar ju liksom inte riktigt samma språk. Den ena gamla katten dissar oss totalt och har flyttat upp på övervåningen där vi inte får komma upp. Den andra gamla maran är en lömsk varelse. Hon tror att hon bestämmer...och ibland tror jag det också. Sitter hon i en dörröppning får inte jag och Kulan gå förbi. Rätt taskigt! Hon kan slåss bra med sina tassar och skriker alltid beklagligt när vi vill nosa på henne. Fiskarna bryr vi oss inte om. Jättetråkiga egentligen. Kan inte göra konster (inte för att jag kan det heller men ändå...) och de har ingen päls och badar i det man ska dricka. Knasigt eller hur?!

 

Brukar ni bli kallade för fel namn? Vad gör ni då?

Familjen här hemma ser skillnad på oss. Ibland blir det fel, men då bryr vi oss inte.
Kommer det folk hit är det inte många som kommer ihåg vem som är vem även om jag anser att det är uppenbart. Jag har mycket ljusare päls än Kulan och är lite fluffigare och är inte lika hög som han.

 

Vad har er matte för speciella egenheter?

Mitt matte säger att hon inte har några speciella egenheter, men jag vet att hon ljuger. Hon säger att matransonen kommer minska om jag berättar så... (men nog har hon en konstig relation med dammsugaren som måste flåsa runt här hela tiden och visst är det skumt att hon vill vara ensam på toaletten???)

 

Vad tycker ni är det underligaste som människor i allmänhet har för sig?

Jag tycker inte människor är jätteunderliga... Däremot kan jag tycka att brorsan är en lustig varelse.

 

Vad är det roligaste ni vet?

Det roligaste jag vet är att få ett nytt gosigt mjukisdjur att slakta. Det är skojigt värre! Älskar att få vara med i bilen, då är jag faktiskt riktigt snabbt framme.
Kulans favorithobby är att äta. Tror faktiskt han har någon sorts störning. Sen är han ju sjukt kelig, ja nästan så man kräks av hans sliskiga uppsyn för att fjäska sig in.

 

Vi leonbergers har ju alltid en massa konstigheter för oss. Vad är det konstigaste ni gjort?

Jag är ju den smarta hunden i den här familjen så självklart har jag lärt mig öppna altandörren. Nu är folket dock jäkligt noga att låsa men skulle dom glömma så är det snabbt gjort för mig att ta mig ut i trädgården. Det knasigaste jag kan komma på om Kulan är att han är en vansinnigt dålig simmare. Herregud så pinigt det är att vara och bada med honom. Han plaskar, frustar och får kallsupar hela tiden. Matte har till och med varit nära att hoppa i för att hämta honom några gånger. Man skäms ju ihjäl!

 

Till sist passar jag på att fråga er om ni har något bra tips att ge alla leonbergers?

Till andra leonbergers där ute i vida världen...njut mer, ät mer och ta inte sönder lika mycket grejor som jag gjort så blir ditt liv toppen! Tack för oss säger jag Knodden (och min brorsa Kulan).

 

Det var skoj att få höra era sätt att se på världen. Tack för att vi fick luffa förbi! C ya. Over and out.

// Bento