Hade ju bokat tid för att höftrönka Knodden då det inte var gjort men när jag började fundera på varför jag skulle göra det så började jag vela. Rönkar ju honom för eventuell parning i framtiden men så kommer den stora frågan... skulle jag vilja köpa en hund vars mamma eller pappa hade kronisk gastrit (gastrit=magbekymmer)??? Svaret nu efter att ha haft Knodden i tre år är NEJ! Fungerar men är ingenting som är roligt. Man vill ju att ens bästa vän och husdjur ska må bra.
Ringde Borås (Blå Stjärnan) och frågade vad dom tyckte och dom kan bara konstatera att kronisk är just kronisk vilket betyder att Knodden ska leva med detta hela livet. Jag har ju förstått det som att det är magkatarr men detta är snäppet efter katarr vilket är något värre än vad jag trodde.
Hans gastrit kan bero på stress eller andra faktorer som man inte känner till. Fodret är superviktigt på en sådan hund och att man minimerar stressen så gott det går i hans omgivning.
Förra sommaren ändrade vi trädgården tillexempel så han inte skulle kunna jaga bilar utmed vägen och nu ska jag ta det ett steg till och kastrera honom. Har bokat tid i Borås den 11/1 07:55.
Förhoppningsvis slipper han nu testosteronflödet vid hundmöten och slipper bli tossig så fort grannens hund löper. Hundar lever ju inte för sitt flödande sexliv direkt. Pilsk blir dom men får aldrig ligga...
Förhoppningsvis kan jag fortsätta ställa ut honom och få han bedömd på samma kriterier som alla andra då han är född med båda kulorna men jag får luska mer i det. Är ju en rolig hobby tycker jag där man träffar andra hundägare och som har gett mig en massa nya kompisar.
Köpte ju inte honom för att tjäna pengar på honom eller för utställningarnas skull utan det är bara en trevlig bonus. Vill att min kompis ska få ett så bra och långt liv som möjligt.
Helt rätt Ellen och du får ställa ut honom, bara ha papper på att kulorna fanns där sen är det fritt fram att umgås med alla dina hundtokiga vänner och ha det trivsamt på utställningarna, kram ses i morrn.