Sådär nu är Knodden anmäld till Motala igen. Känns bra. Nu gäller det bara att ge honom mat så han inte ser ut som ett benrangel och hålla pälsen borta från flera klippäventyr. Människan som jag haft mailkorrespondens med verkar sagolikt trött på mig vid det här laget så jag antar att jag är skyldig henne att göra mitt yttersta för att det ska gå bra på utställningen också. Kommer kännas sabla bittert om vi inte ens går vidare alltså.