Ja som vanligt sitter man ensam och ugglar. Fy vad jag börjar bli trött på det nu. Är en evig följetång känns det som i mitt liv. Ensamhet eller vänta!!!
Bobbe´s jobb borta på veckorna börjar ta ut sin rätt känns det som. Inget jag ville skulle pågå år ut och år och vipps så har det gått två år hur snabbt som helst.
Helgerna blir så krystade eftersom dom bara MÅSTE bli bra annars kan det gå ett par veckor till nästa helg tillsammans faller in.
Idag känns humöret bistert!!!!!