Inflammation i muskler och leder

Bechterews sjukdom är en kronisk inflammationssjukdom. Inflammationen drabbar olika vävnader som ledband, muskelfästen och leder. Det vanligaste är att man får Bechterews sjukdom i ryggraden. Då sitter inflammationen framför allt i de längsgående ledbanden men kan också sitta i de små lederna mellan kotorna.

Sjukdomen börjar ofta med en smygande värk i nedre delen av ryggen eller i skinkorna, särskilt på morgonen. Efter något år med sjukdomen blir värken mer ihållande och i sena stadier av sjukdomen kan de inflammerade vävnaderna ombildas till ben. Det kan leda till stelhet och långvarig smärta.

Det går inte att bota sjukdomen, men smärtan och stelheten kan både lindras och förhindras med hjälp av mediciner och fysisk träning, särskilt i ett tidigt skede av sjukdomen. Därför är det viktigt att man får diagnosen så tidigt som möjligt.

Andra namn för Bechterews sjukdom är pelvospondylit och ankyloserande spondylit.

Bechterews sjukdom tillhör en grupp av de reumatiska sjukdomarna, spondartriterna, som drabbar leder och muskelfästen. Till spondartritgruppens sjukdomar räknas bland annat Bechterews sjukdom, psoriasisartrit, och ledsjukdomar som är förknippade med inflammatorisk tarmsjukdom, till exempel Crohns sjukdom och reaktiv artrit.

Orsaken är inte känd

Det är ett samspel mellan ärftliga anlag och miljöfaktorer som avgör om man får Bechterews sjukdom.

Orsakerna till sjukdomen är inte kända, men av någon anledning uppstår inflammation i vissa vävnader i kroppen, till exempel muskelfästen och leder. I de inflammerade vävnaderna samlas stora mängder vita blodkroppar som bildar olika inflammatoriska ämnen. Det gör att man blir trött, får ont och blir stel, dessutom kan de inflammerade vävnaderna retas eller brytas ned.

Rökning räknas som en ökad risk för att få Bechterews sjukdom. En annan risk är om man utsätts för kiseldamm, till exempel om man arbetar som gruvarbetare eller krukmakare.

Sjukdomen är ofta ärftlig

Nio av tio av de som har Bechterews sjukdom har arvsanlag, gener, för en speciell vävnadstyp som kallas HLA-B27.

Om någon av föräldrarna har Bechterews sjukdom är det större risk än annars att man själv får det. Ett barn av tio som har en sjuk förälder får sjukdomen.

Vanligare bland yngre män

Bechterews sjukdom är mer än dubbelt så vanlig hos män som hos kvinnor, och det är framför allt yngre män som blir sjuka. Oftast blir man sjuk innan man fyllt 40 år, men sjukdomen kan debutera även när man är äldre. I Sverige har drygt 40 000 Bechterews sjukdom. Det finns också en speciell och mycket ovanlig form av Bechterews sjukdom som drabbar barn.

Rökning ökar risken att bli sjuk

Idag finns ingenting man kan göra för att säkert undvika sjukdomen, och man kan heller inte ta reda på om man kommer att få sjukdomen eller inte. Ett sätt att minska risken för insjuknande är dock att inte röka.

Om sjukdomen blir svårare

Sjukdomen yttrar sig mycket olika hos olika personer. Oftast är sjukdomsförloppet lindrigt och de flesta kan fortsätta med sitt vanliga arbete och sina fritidssysselsättningar.

I ovanliga fall kan sjukdomen vara besvärligare och snabbt göra att vardagliga rörelser blir svåra att utföra. Det gäller framför allt om man tidigt får inflammation i höfterna, om man har dålig effekt av vissa antiinflammatoriska läkemedel och om man får dålig rörlighet i den nedre delen av ryggen, den så kallade ländryggen.

Ont i ryggen och skinkorna

Sjukdomen börjar ofta med en smygande, dov värk i nedre delen av ryggen och i skinkorna under flera veckor, och ibland månader. Många gånger byter smärtan plats mellan höger och vänster skinka. Det kan vara svårt att avgöra exakt var smärtan sitter.

Sjukdomen börjar ofta i unga år, grovt räknat någon gång mellan 15–30 års ålder. Det är vanligare att män får sjukdomen. När kvinnor får Bechterews sjukdom är det oftast med stelhet och smärta från höftområdet med inflammation av sakroiliakalederna.

Smärtan blir värre när man hostar, nyser eller plötsligt böjer eller vrider ryggen. Den blir också värre om man inte rör sig. Det kan till exempel vara svårt att sitta eller ligga länge. Därför har man oftast mest ont på natten och på morgonen. Man kan ha så ont att man inte kan kliva ur sängen förrän på eftermiddagen.

Man kan också känna sig ovanligt trött. Att ha ont på natten gör att man sover dåligt, får en störd sömnrytm och blir trött. Men tröttheten beror också på att man har en pågående inflammation i kroppen.

En del som får Bechterews sjukdom kan också känna sig allmänt sjuka. Man kan tappa matlusten, gå ner lite i vikt, må illa eller ha låg feber. Sådana allmänna symtom är speciellt vanliga vid barnformen av Bechterews sjukdom.

Läs mer om "Ont i ryggen"

Bechterews sjukdom går i skov

Ibland är inflammationen mer aktiv och ibland är den mer lugn. När inflammationen är aktiv säger man att man har ett skov. Immunförsvaret som deltar i inflammationen regleras av både drivande och bromsande ämnen och celler. I vissa skeden är de drivande ämnena starkare än de bromsande och i andra skeden är det tvärtom.

Svängningarna mellan drivande och bromsande ämnen och celler kan förklara skoven. Det är ofta tätare mellan skoven under den första tiden man är sjuk.

Inflammation i muskelfästen

Oftast inflammeras muskelfästen, det vill säga de ställen där musklernas senor fäster till skelettet. Men ligament och benhinnor kan också bli inflammerade.

Inflammationen i muskelfästena kan göra att det känns ömt nära lederna. Platser som ofta drabbas är fogarna mellan revbenen och bröstbenet, ryggkotornas taggutskott, höftbenskammen, den stora lårbensknölen, sittbensknölen, fotknölarna, framsidan på skenbenet, akillessenefästet och fästet för bindvävsplattan under fotsulan. Inflammation i muskelfästena kallas på fackspråk för entesit.

Efter ett skov, när inflammationen läker, kan vävnaderna som varit inflammerade ombildas till ben. Då blir de stela och lederna blir svåra att böja. Stelheten går inte tillbaka, utan är permanent.

I svåra fall kan det göra att man får svårare att andas, svårt att klä på sig och svårt att sköta den intima hygienen.

Inflammation i lederna

Det är också vanligt att lederna mellan revbenen och bröstbenet är inflammerade. Då kan både ledkapslar och senskidor svullna och man får ont.

En del av de inflammatoriska ämnena som bildas av de vita blodkropparna fräter sönder brosket som klär ledytorna. När brosket är förstört gnids ben mot ben i leden och det gör mycket ont. När det gör ont drar musklerna ihop sig, och senorna som omger leden drar på ett felaktigt sätt. Samtidigt bryts brosket ner, och leden blir sned och man får en felställning som ger ännu mer smärta. Man kan också få muskelspasmer.

Flera leder kan bli inflammerade, bland annat

• bäckenlederna
• ryggraden
• höfterna, axlarna och knäna
• käklederna.

Man kan också få inflammation i andra organ i kroppen, till exempel i ögonen eller i kroppspulsådern.

Ryggraden och bäckenlederna

Oftast sitter inflammationen i den nedre delen av ryggraden och i bäckenlederna. Det gör oftast ont på ena sidan i ryggen eller i den ena skinkan, men smärtan kan växla sida. När man har haft ont i några månader upp till ett halvår får man för det mesta ont på båda sidor.

Om inflammationen sitter högre upp i ryggraden kan man få smärtor i bröstet, som förvärras av hosta eller kraftiga andetag. Ibland kan det misstas för hjärtinfarkt eller kärlkramp. I mycket svåra fall kan stelheten i bröstkorgen begränsa andningen och göra att man blir andfådd vid lättare ansträngning.

Tidigt under sjukdomsförloppet är det vanligt att man får inflammationer i olika muskelfästen. Om muskelfästena i övre delen av ryggen blir inflammerade leder det ofta till att man får huvudvärk. Ibland kan också förmågan att köra bil försämras i samband med att rörligheten i nacken blir sämre. Senare under sjukdomen kan muskelfästena förbenas, stelheten bli bestående och värken ändra karaktär.

Höfter och axlar

Så småningom kan också höfter, axlar och knän drabbas av inflammationen. Det kan medföra ganska stora funktionsnedsättningar eftersom rörelseomfånget i lederna begränsas. Det kan till exempel bli svårt att gå eller svårt att utföra vissa rörelser med armarna.

Käklederna

I vissa fall kan även käklederna inflammeras. Får man inflammation i käkleden gör det ont och det kan vara svårt att gapa. Då är det viktigt att man har kontakt med en tandläkare och bettfysiolog. En injektion av kortison direkt i käkleden hjälper ofta mot käkledsinflammation.

Ögon

En fjärdedel av alla som har Bechterews sjukdom får någon gång även en inflammation i ögats regnbågshinna, så kallad irit. Det är vanligare i början av sjukdomen och kan ibland vara första symtomet. Inflammationen uppstår nästan alltid bara i ett öga. Man får plötsligt besvär av smärta, ökat tårflöde, ljuskänslighet och dimsyn. En attack kan sitta i två till tre månader.

Inflammationen är allvarlig och om man inte får behandling kan synen bli sämre, det är därför viktigt att man snabbt tar kontakt med vårdcentralen eller en ögonläkare om man får besvär från ögonen. Om man får kortisondroppar och pupillvidgande ögondroppar är det ovanligt att synen försämras. Har man en gång fått en ögoninflammation när man har Bechterews sjukdom är det vanligt att den kommer tillbaka.

Hjärta och kärl

Hos personer med svårare sjukdom kan kroppspulsådern bli inflammerad. Det kan ge svaghet i den delen av kroppspulsådern som avgår från hjärtat. Då vidgas kärlet och ett läckage kan uppstå vid en av hjärtklaffarna, den så kallade aortaklaffen, vilket kan leda till att hjärtat pumpar sämre.

Senare forskning har också visat att risken för hjärtinfarkt och stroke ökar hos personer med Bechterews sjukdom. Mycket tyder på att det är den inflammatoriska reaktionen i kroppen som med tiden ger en ökad risk för hjärt- kärlsjukdom.

Risk för frakturer i ryggraden

Inflammationen vid Bechterews sjukdom drabbar ofta ledband och mjukdelar kring ryggradens kotor. Det gör att man blir stel. Om det inte går att hejda inflammationen kan ryggraden drabbas av förbening, vilket innebär att mjukdelarna mellan kotorna ombildas till ben. Stelheten blir då bestående.

Den förbenade ryggraden blir också skör, och det kan uppstå frakturer i kotorna som påverkar ryggmärgen. Då kan en steloperation av delar av ryggraden bli nödvändig. Om man har besvär som tyder på att nerver har kommit i kläm kan en ortoped eller neurokirurg ta bort de benbitar som trycker på nerverna.

Man kan bli nedstämd

Psykisk påverkan med nedstämdhet är vanligt vid Bechterews sjukdom och beror bland annat på inflammationen i kroppen. Inflammationsmolekylerna påverkar områden i hjärnan och resultatet blir ofta att man känner sig nedstämd.

Olika undersökningar

För att läkaren ska kunna ställa diagnos är det viktigt att man förklarar hur det smärtar, när smärtan började och om den har förflyttat sig mellan olika sidor av kroppen. Läkaren frågar om det gör ont när man sitter eller ligger och om det blir bättre av att röra sig. Läkaren undersöker också rygg, leder, hud och ögon.

Blodprover

Man får även lämna blodprover för att mäta värdet av sänkan och CRP, snabbsänkan. Värdena speglar graden av inflammation i kroppen. Är sjukdomsaktiviteten hög är sänkan och CRP för det mesta också högre än normalt. Men ibland visar dessa prover normala värden trots att man har sjukdomen.

I vissa fall kan inflammationen orsaka blodbrist, det vill säga för lite röda blodkroppar i blodet. Därför tas även prover för att bestämma blodvärdet. Blodbrist eller lågt antal röda blodkroppar mäts som hemoglobinhalten, Hb, i blodet. Även prover för levervärden och njurvärden tas, liksom urinprov.

Det finns inget speciellt prov som kan tas för att ta reda på om man har Bechterews sjukdom. Diagnosen Bechterews sjukdom grundas på läkarens samlade bedömning av de besvär man har och på vad de olika undersökningarna och proverna har visat.

Röntgen- och bildundersökningar

På röntgenbilder kan läkaren se förändringar vid senornas fästen till skelettet och på kotornas benkroppar. Efter en tids sjukdom kan överbryggande förbeningar från kota till kota bildas. Tidigt i sjukdomsförloppet kan det vara svårt att se sådana förändringar.

Om man får en kotfraktur beror det oftast på att man lider av benskörhet. Man kan därför få gå igenom en så kallad bentäthetsmätning, även kallad DEXA. Man sitter eller ligger ner under röntgenundersökningen som tar cirka 20 minuter. En mycket svag röntgenstråle skickas genom det ben som ska undersökas till exempel i ryggen eller höften. Undersökningen känns inte och man brukar inte uppleva den som obehaglig.

Magnetkameraundersökning, MR, är en känsligare undersökningsmetod än vanlig skelettröntgen. Därför används ibland magnetkamera för att hitta förändringar i muskelfästen och leder tidigt i sjukdomsförloppet.

Har man besvär från hjärtat kan man undersökas med ultraljud.

Viktigt att få preliminär diagnos

Det kan vara svårt för läkaren att tidigt ställa diagnosen Bechterews sjukdom. Ofta syns det inte någonting på röntgenbilder av rygg och bäckenleder i början av sjukdomen.

Om mycket ändå talar för att det är fråga om Bechterews sjukdom är det viktigt att läkaren ställer en preliminär diagnos. Då kan man snabbt inleda fysisk träning och förhindra att leder och ligament omvandlas till ben.

Feldiagnoser

Ibland är symtomen diffusa och svåra att förstå. Det kan ibland leda till att man får fel diagnos som till exempel ischias, ryggskott, ledgångsreumatism eller fibromyalgi.

Att få ett sjukdomsbesked

Det kan kännas både skönt och svårt att få veta att man har Bechterews sjukdom. Skönt, för att man äntligen får en förklaring till de besvär som ofta funnits flera år. Svårt, därför att man får veta att man har en kronisk sjukdom som kan förvärras med åren. Att få rätt diagnos är viktigt eftersom det är grunden för att få rätt behandling.

För att få förståelse för smärtan, stelheten och tröttheten som sjukdomen ger, är det viktigt att berätta för anhöriga, nära vänner, arbetskamrater och chefer om sjukdomen och den minskning av prestationsförmågan som ofta följer med sjukdomen. Det är olika från person till person om man behöver vara sjukskriven.