Ja dom sista blogginläggen har handlat om lilla Mulle men så är det i detta huset. När ett djur dör här så sörjs det fullt ut, vilket är skönt. Vi bölar, pratar minnen och ibland är vi totalt knäpptysta. Skönt att man får sörja klart och får det ur systemet liksom.
Mulle och Victor äter lunch tillsammans.
Mulle
Martin och Mulle myser.
Här är lilla katten avlivad :-(
R.I.P Mulle
Alltid ledsamt när de svåra besluten måste tas!
Fick själv ta bort min katt för ca 1 mån sedan. Även om man är på det klara med beslutet känns det fruktansvärt. För vår del var det för Mozarts bästa, en katt utan möjlighet att kunna jaga (utan flera tänder, FORL) var inte ett fullvärdigt liv. 12 år fick vi tillsammans.