Var Knodden´s tur att följa med matte på promenad så vi stack in till Hylte för att socialträna honom i ett bostadsområde där man alltid möter nåt eller någon. Idag var inget undantag.
Vid ett hus stog två tjejer jag känner och dom frågade om dom fick klappa honom. Jag sa såklart nej då jag är så mesig men sen såg jag hur avslappnad han var så då fick dom komma fram. Båda väldigt vana vid hundar så det fungerade skitbra. Inte för att Knodden brukar göra nåt men jag har en ständig oro för att det KAN hända nåt... fråga mig inte vad?! Måste verkligen skärpa mig med det där och börja lita på mina duktiga pojkar.
Efter lite tjöt där gick vi vidare och då möter vi en hund. Knodden och jag går in på en garageinfart så vi inte kommer för nära. Hussen till den andra hunden börjar också tjabba lite så jag säger att jag socialtränar och han frågar genast om jag vill att han ska göra nåt speciellt för att hjälpa till. Himla trevligt! Skönt när inte folk tjatar och nästan tvingar på sina hundar på någon annans utan accepterar att alla hundar inte är överförtjusta i andra.
När vi stått där och pratat med en häck emellan oss går jag ut på gatan så Knodden säkert ska se den andra hunden men han bryr sig inte nämnvärt. Piper lite men sätter sig ner när jag säger åt honom.
Känner mig så glad när jag lyckas och mer självsäker. Tror det är viktigt när man är osäker på sina husdjur att man socialtränar på en nivå så man lyckas och blir stolt än att man pressar på för mycket och det bara blir kattskit av det hela. Det ska vara en bra upplevelse.
Fattar inte varför jag är så nervig med mina hundar men misstänker att storleken gör sitt. Jag vet ju att om dom får för sig nåt så kommer jag knappt kunna hålla emot då dom är så starka. Förr använde jag nosgrimma på dom men har gett mig tusan på att klara hantera mina vovvar utan och peppa peppa så tycker jag det går riktigt bra!
Bild på min sötnos som snart fyller fyra år.